Att skriva om den pågående pandemin känns lite överflödigt kan jag tycka, men jag kan iallafall tala om att vi klarat oss här så långt
och det får man vara tacksam över.
Vi har fått tag i en större lägenhet - ÄNTLIGEN ska tilläggas, och nu packas,rensas,slängs,
skänks och säljs det.
Är tillbaka på jobbet 80% och det får vara bra så, får se om jag går upp på 100% längre fram
i tiden.
Vägen tillbaka till livet är inte helt enkelt, huvudet eller den berömda hjärnan hänger inte med i allt och orkar inte ta in och komma
ihåg ska vi inte diskutera......blir så j*****vla irriterad/frustrerad av att inte komma ihåg. Långtidsminnet har blivit lite bättre iallafall - tacksam över det.
Stress gör det ändå värre och en del människor verkar inte förstå att det inte funkar i min hjärna under stress......vilket den
gjorde innan cancern!
Den enorma tröttheten är ju oxå jobbig och åter igen fattar
inte alla hur allt slutar fungera när tröttheten sätter in och fullständigt stänger av allt..... pratade med en SSK på kirurgen som ska ha hand om min eftervård, som sa när jag beskrev min trötthet
" ja vi är väl trötta allihop så det är väl bara att bita ihop"........ mmmmm man kan ju undra hur denna såkallade eftervården ska bli......det finns ingen bra eftervård för cancer patienter.
Men allt är inte skit, vi går mot sommar och vi får semester vilket man är tacksam för, och nedräkning
till fölning, första tiden går ut idag 😍