Funderingar...............
Det finns något som heter " när
man kan skilja på personen och beteendet så kan man förändras, utvecklas och växa".......man blir fri med andra ord!
Har man
inte alltid fått höra hur dålig och otillräcklig man är ända sedan man var liten?? för min egna del kan jag svara JA på den. Men vem har rätten att avgöra vad som är bra och inte bra? Man ska nog utforska
saker och ting , bli lite farscinerad och sen själv kunna avgöra vad det har för betydelse för dig själv.
Måste livet värderas
efter alla tragiska och tunga händelserna och erfarenheterna, Vart leder det? Jo det leder till att man kritiserar sig själv som vanligt och man glömmer ganska raskt bort sina goda sidor tyvärr, när man faktiskt ska ägna uppmärksamhet
åt sina sidor som visar att man är unik och speciell människa och det är vi alla.
Men det är svårt att komma ur en vana
när det kommer till tråkigheter, man vet ju hur man ska hanskas med smärta och besvikelse för att inte glömma kaos, så när man börjar närma sig ett välfungerande liv har man ingen erfarenhet av det och då
vet man inte heller hur man ska handskas med det, kaos kan man!! blir det dåliga självförtroendet en tröst tro? eftersom man hela tiden återvänder till att sparka på sig själv.
Någonstans kan man ju lära sig styra undan från "grynnorna" som hotar att förstöra den positiva utvecklingsprocessen, vilket gör att man "mår illa som vanligt" och att den
positiva processen inte blir ohanterlig....våga ha ett egenvärde och tycka att man faktiskt är bra kan ju vara en start.
Men man ska inte
ha elaka sanningssägare runt sig för vems sanning är det??? vem har rätt att avgöra vad som är bra eller inte bra??? Jag är jag och du är du låt oss stanna vid det........
Funderar vidare.....................