Tiden rullar på och vi kan inte göra annat än att åka med på livets resa.
Lösningarna finns framför oss på retsamt avstånd och jag förstår nu att lösningarna inte är till för oss, så att vi kan få frid, lugn och ro eller får känna trygghet, glädje
osv, näe vi ska bara få se vad dom kan ge, men som sagt inte till oss.
Kommande helg har vi konfirmation och det kommer människor som vi tycker så
mycket om som bryr sig om oss på alla plan, dom som avstår efter att ha tackat ja eller inte ens kan besvara en inbjudan ger jag inte så mycket för, säger mer om dom än om oss, fast det är ju konfirmanden som blir ledsen.
Jobbar jobbar o jobbar och jag trivs så bra på mitt jobb - tur att man har ett så man kan komma iväg och tänka på annat ett par timmar, det ger så
mycket.
Fundera på vart alla dessa konstiga människor odlas någonstans, påstår inte på något vis att jag är
en bättre människa, men jag gör inte andra illa med vilje och jag lurar inte in folk i fällor bara för att göra illa. Att lämna falska förespeglingar tycker jag är fel, att ena veckan gäller en sak men nästa
vecka finns det inte precis som om det aldrig funnits. Vi får lida f--n för en *inteskrivvänligtord* granne hittar på, bara för ATT hen kan. Och man väljer att lyssna på denna hen utan att vi får komma till tals,
och det vi lyckades tala om förblev ohört.
Men det blir ett slut på detta med men inte så som vi drömde om ....åter igen inte inom räckhåll
bara synhåll.
Sen finns det människor som man tror är bra men som visar sig vara av det ytligaste slaget....man blir ledsen och besviken men så
är en del när det går bra så skiter man i dom som har hjälpt till, men sen när dom landar igen vilket dom kommer att göra då kan jag lova att vi står inte kvar där dom trodde att dom ställt oss, och
någon vidare hjälp från oss kan man nog glömma.
Näe nu ska jag snart få sova och det ska bli sååå skönt, tack
för titten